By Mycket är sagt om tiden vi lever i nu. Det är komplext, och det är lätt att bli trött. Men det går inte att komma ifrån att detta virus öppnat upp för helt nya sätt att tänka. När allt ställs på undantag föds nya idéer, samtal och vanor. Inget är längre självklart, men allt är möjligt.
När förutsättningarna förändras så dramatiskt kommer en lösningsorienterad uppfinningsrikedom fram i ljuset. Det finns förstås rädsla, oro och insikter om sköra och bristande system och skyddsnät, men ändå.
Vattnet i Venedig blir renare, luften över världens storstäder går att andas igen, flygplanen står på marken, samtalen har styrt över till alltmer mänskliga frågor. Hur skyddar vi oss? Vad är viktigast nu? Hur mår du? Hur mår samhället i stort? Vad kan vi göra annorlunda och bättre? Hur hittar vi mening i det lilla? Allt detta är en gåva till mänskligheten, för det är frågor vi glömt ställa på väldigt länge. Vi blir också påminda om att allt hänger ihop, att vi alla är sammanlänkade med varandra, och med jorden vi lever på.
Allt är nytt
Nyss var allt som vanligt.
Och vanligt var omöjligt att rubba.
Nu är allting nytt.
Oroligt, osäkert och föränderligt.
Nu är allt också möjligt.
Ett fönster har öppnats.
Mot en ny framtid.
När allt vägs mot döden.
Får vi syn på det grundläggande.
Vi närmar oss nollpunkten.
Där vi kan börja om.
Vi famlar omkring.
Som om vi ingenting visste.
Tvingas se oss själva.
Med nya ögon.
Någonting spirar och gror.
Obönhörligt på väg.
Och nu hörs det, svagt.
Jordens bultande hjärta.
Allt är nytt.
Och oändligt gammalt.
No comments yet.